Vårfrukyrkan i Fruängen

En av de rosor som plockas in med silke. De mörka trådarna är tråckeltrådar som vävs med för att markera stolans bredd.

Förra posten var den 27 maj. Då hade jag dragit på varpen och börjat solva den första omgången. I en damast solvar man varje varptråd två gånger på två olika skaftgrupper – en för mönstret och en för tygets bindning. Fram till veckan före midsommar var all solvning färdig. Min plan var att efter vår Taizéresa skulle jag få hela uppsättningen av varpen färdig så att det var klart att sätta igång med vävningen direkt efter sommaren.

Så här långt gick allt efter planen.

Men det blir inte alltid som man planerar. Det blev ingen resa till Taizé, istället en veckolång vistelse i Stockholm med Martin, mannen min, på hjärtavdelningen på Södersjukhuset och flera månaders sjukskrivning efter det. Hela sommaren och hösten har på det viset blivit helt annorlunda än vi tänkt oss. Oro sätter sina spår, det har tagit fram till nu innan orken långsamt kommit tillbaka för oss båda. Jag arbetar ensam i min verkstad så när sådant här händer finns det ingen som kan rycka in och fortsätta arbetet.

Nu först börjar livet gå i sina vanliga banor igen – Martin har återgått till arbetet och jag har gett mig på vävstolen igen. Alla trådar är nu på sina platser och med några inslag är det kollat att det blivit rätt. Nu återstår några timmars arbete för att trimma in att skälen fungerar tillfredställande. I en damastväv är det två olika skäl som ska sammanfalla. Det är ett par år sedan jag använde vävstolen till damastvävning så mina markeringar för olika inställningar har försvunnit. Dessutom har jag som beskrivits här tidigare gjort om hela mönstersolvningen.

Planen är nu att före jul så ska det sista på mönsterritningen göras färdig och vävningen komma igång.

Kanske någon är road av att se hur jag använder en skedkniv (eller vad det ska kallas) när jag skedar mina varpar – det finns en beskrivning på min blogg Naama

Den här våren är det flera verksamheter som drar i mig förutom mässhakarna till Vårfrukyrkan – jag läser korrektur till alla vävbeskrivningar i tidskriften Vävmagasinet och så är en ny version av vävprogrammet WeavePoint på väg. Det sista innebär att en hel del testningar och beskrivningar ska göras. Dessutom finns hela vår medeltida verksamhet – sommaren närmar sig!

Men – nu är varpen i vävstolen och mönstersolvningen gjord. Det sista innebär att 1825 trådar har trätts in i mönstersolvens mailloner. Nu ska samma trådar solvas en gång till, på bottenskaften.

Varpen förskedad i redkammmen.

Jag drar på varpen med hjälp av fem rep och ett strykjärn!

Varptrådarna träs i solvens mailloner med en virknål – fem trådar i varje maillon.

Nästa moment före varpningen. Garnet måste rullas. Jag är tacksam över min maskin som rullar åt mig. Det räcker att finnas till hands och passa den. Hälften rullades i fredag, nu får maskinen arbeta trots att det är söndag. Jag tänker sitta bredvid och ha det skönt och skriva om den medeltida vanten i Lödöse museum.

Garnet ser gulare ut här, det beror på lampan ovanför arbetsbordet.

En jämförelse mellan det infärgade garnet och provhärvan av mohairsilke som vi tittade på och bestämde färgen efter. På bilden är också silke som ska användas för de inplockade rosorna. Inplocken blir i ett antal mycket närliggande färger. Ullgarnet har inte samma lyster som silket, därför ser det lite gråare ut på bild än i verkligheten.

Garnet hade inte torkat helt under natten, så det blev ingen rullning idag. Och då inte heller någon varpning imorgon.

Ett kilo garn hänger på tork i trädgården. Färgen är jämn i verklighet, garnet är olika vått och det blir skuggor. Man ska inte torka garn i solen, men jag kan inte tänka mig att blek kvällsvårsol kan skada.

Nu är alla mönstersolven hopkopplade med draglinorna med de små karbinhakarna. Och färgmaskinen är lagad och testad. Efter påsk åker garnhärvorna i färgbadet!

Här är ett härligt vårväder.

Arbetet att få i ordning vävstolen för damastvävning igen tar sin tid. Det här är ett arbete som man normalt gör en gång och sedan sitter det där. Men jag kopplade loss alla solven samtidigt som jag befriade vävstolen från blyloden för ett antal år sedan.

Så här ser det ut nu när nästan hälften av de 400 damastsolven är
tillbaka i vävstolen, nu kopplade till draglinorna med de små fina
karbinhakarna.

Mitt på solven sitter små plastmailloner. I varje maillon ska det träs fem varptrådar, en i varje hål.

På min vävblogg skrev jag om solv i samband med att jag sorterade mina solv för att hitta damastsolven. Den som är intresserad kan läsa HÄR.