Nu är halva mässhaken och 2 stolor färdigvävda. Väven är 3 m lång. I en damastväv räknar man varje inslag, dvs i mönsterritningen motsvarar varje ruta 5 inslag. För att de två mässhakehalvorna ska passa ihop måste inslagstätheten hållas så exakt som möjligt.
I min väv ska 7 rutor = 35 inslag bli 2,5 cm. För att kontrollera inslagstätheten – och för att veta var i mönstret jag är – så har jag en pappersremsa som följer med hela vägen. Den är 1,5 m, där är axeln på mässhaken och korsen mitt på stolorna.
Först använder jag remsan från 0 – 1,5 m och sedan vänder jag på den och när jag är vid slutet på den här delen av mönsterritningen bör sista inslaget hamna på 0. Och så blev det. Så nära noll som man kan komma. 1-2 inslags skillnad är helt godkänt!
Med stor tillfredsställelse inser jag att mitt tillslag med slagbommen sitter i sedan alla de många vävar i samma kvalité jag vävt. Trots att det är en del år sedan jag vävt just den här sortens väv.
