Lite om tankarna kring mässhakarna
Altartavlan är dominerande med sina vertikala och horisontella linjer. I taket finns mer mjuka former. Tak- och altarmålning av Laris Strunke.
Mässhakarna bryter upp det horisontella och vertikala genom sina sneddade linjer. Ytindelningen kommer från altartavlan. Maria är temat. Marias rosor finns på mässhakarna. På den blå bland törne, på den gröna bland växtlighet med blad. Den blå har kantigare, mer brutala liner. Den gröna mjukare, uppåtsträvande. Den vita och röda har enbart rosor. Rosorna placeras på olika sätt på de olika mässhakarna.
Mässhaken har inte någon söm över axlarna. Sömmarna är placerade mitt fram och mitt bak. Den här skärningen gör det lättare för prästen att samla mer av tyget på ryggen, bakom armarna, och göra armarna friare.
Mässhaken är 140 bred och 130 lång. Den får alltså en generös och mer omslutande vidd, men är inte längre än att även en kort präst kan bära den.
Färger
Altartavlans färger dominerar rummet. I den finns blå och röda färger och en guldgul. Svårigheten i mitt uppdrag låg i att färgsätta den gröna mässhaken. Jag tänkte så här: Om konstnären även använt en grön färg i altartavlan – vilken grön hade han använt då? På en direkt fråga om den gröna färgen svarade Laris Strunke: Den gröna färgen får inte be om ursäkt för sig. Och så sände han ett färgförslag – och det stämde väldigt väl med det som fanns i mina tankar.
Material
Mässhakarna vävs i en smidig ullkvalité i damast. De är ofodrade för att vara lätta. Ull är lättskött – det slår ifrån sig smuts, och eventuella veck och skrynklor hänger ut sig. En ofodrad yllemässhake blir inte varm – förutsett att man inte har en alba i tätt material under!
